Ja se det snöar, ja se det snöar!!

Snöar å yr så ini bomben gör det ute. Å kallt så ini h*lvete e det. Va en snabbis till affären å passade på å ta lite kort på det kung Bore ställt till med. Konstaterade att jag inte kommer sätta min fot utanför dörren mer idag och att det blir innemys för hela slanten!

Utanför mitt köksfönster

Buskar som snart inte syns längre

Tunneln utanför, full i snö!!

Nån som hittat ett nytt sätt å förvara sin cykel =)

Nånstans under all snö ska finnas en väg & en trottoar!!

Återkommer!

Snö!

Antar att ingen i detta avlånga land har undgått hur mycket snö det faktiskt har kommit. Å visst snö i all ära men nu räcker det!! Försökte inte ens ta mig ut idag till skola å dagis för det hade aldrig funkat med rullisen. Vet att man inte ska gnälla men måste göra det liite iaf, snön ställer till det väldigt mycket för mig å alldeles säkert för väldigt många andra. Nepp bort med snön å fram med lite härligt vårväder!!

Mina härliga ungar i snön!!

Häromdagen när vi gick hem ifrån skolan så kom min fyraåring på ett nytt sätt å "gå". Han la sig ner å rullade halva vägen hem!

Återkommer!

Tillit!

Har funderat en hel del det senaste på det här med tillit. Hur lätt man från början kan bygga upp tilliten till någon, men om den väl en gång har raserats så är det hur svårt som helst att få den tillbaka. Å egentligen så behövs det inte så mycket alla gånger för att den ska raseras. Ett dumt litet misstag kan räcka!

När detta hände mig så rasade hela min tillvaro. Allt jag byggt upp mitt liv runt å alla mina framtidsdrömmar å hopp kändes helt plötsligt inte sant. Allt jag genomgått dom senast 12 åren kändes som ett skämt. Idag vet jag att så inte e fallet men när man är där så mår man hemskt dåligt å allt känns bara svart. Man känner sig alldeles tom. Jag valde att avsluta direkt, kände att det aldrig skulle gå å renovera, barnen till trots. Tror inte på att hålla ihop för barnens skull som många gör. Barnen e lyckliga ifall deras föräldrar e det oavsett vad det innebär. Eftersom jag själv e skilsmässobarn så var detta ett av mina hopp för mina barn, att få växa upp i en "hel" familj. Där mamma å pappa e tillsammans hela livet. Men nu blev det inte så å det får jag leva med.

Och trots att tiden har gått å vi inte längre lever tillsammans så kan jag fortfarande inte lita på denna personen i alla avseenden. Ett av problemen e väl kanske att jag känner honom för väl, jag kan hans maneér å jag vet när han inte talar sanning. Det e tråkigt, att han av nån anledning fortfarande inte kan vara helt ärlig emot mig. Han har inga skyldigheter mot mig längre, bara mot barnen. Så det förstår jag inte.

Jag blir aldrig kvitt honom helt eftersom vi har barnen. Jag kan inte, som jag så många gånger har velat, bara be honom dra dit det e väldigt varmt å sen slippa se honom igen. Utan jag får göra det bästa av situationen för barnens skull.

Ska väl erkänna att jag själv inte e guds bästa barn och har gjort många misstag i mitt liv men jag har till skillnad från många andra lärt mig av dessa.

Men men i alla fall så vill jag ha sagt att innan du sviker din partner, din vän lr vem det nu än e, tänk efter noga före, för du har troligtvis ingen aning om vad detta gör emot den du sviker och hur det påverkar resten av deras liv.

Återkommer!

Ps. Vill tillägga att om man trots att man blivit sviken å tappat tilliten ändå väljer att fortsätta sin relation, oavsett om det gäller en vän lr partner, så måste man även göra ett aktivt val att glömma! Man kan inte lasta denna person för det resten av livet. Det e inte rätt emot någon. Man måste istället försöka bygga upp det som gått förlorat. Ds.