Where is it?

Angående det förra inlägget!

Meningen med mitt förra inlägg var ju inte att på nåt sätt utröna om det finns nåt intresse av ett förhållande från den andra parten utan snarare mina funderingar på hur vida jag ska våga ta det steget igen. Om intresset finns där från hans sida och även från min så lär tiden utvisa detta antar jag. Just nu känner jag inte nån stress över att skaffa mig nåt nytt så, har ju bara vart singel i knappt ett år efter ett tolv år långt förhållande och jag har kul som singel. Var ju inte så att jag letade efter nåt när jag träffade honom heller utan han bara dök upp i mitt liv.

Frågan är ju snarare hur jag ska kunna släppa någon såpass nära in på livet igen å hur jag ska våga bli så sårbar igen. För nåt sårbarare finns nog inte än när du e upp över öronen kär i någon. Man blottlägger hela sin själ för en annan människa å riskerar att den blir trampad på fullständigt. Vet att detta är en risk man måste våga ta annars förblir man ensam hela livet men det är inte så lätt efter det som hänt mig. Har alltid haft lätt för att falla för någon å bli störtkär men inte nu längre. Det är precis som om det är nåt som stoppar det, som om det finns en stor tjock mur runt dessa känslor som man kanske nån gång i framtiden kan ta sig igenom men att det behövs STOR bekräftelse på att den andra potentiella parten inte kommer att svika och att den älskar, verkligen älskar mig. Att inte svika eller bli sviken finns ju inga garantier på det vet jag men kan tänka mig att det är det löftet jag behöver för att våga....

Återkommer!

Alicia Keys

Återkommer!

Mmm.....

Våren är här och nu borde ju allt kännas ljusare men ja.... jag vet inte. Mitt sinne känns inte nåt ljusare. Mycket tankar och känslor som rör runt. Har fått allvarliga funderingar på om jag kanske borde flytta, börja om igen så att säga. Nånstans där allting är helt nytt, inte bara singellivet utan även färgen på väggarna. Kanske är dags för det, jag vet inte.

Sen det här med att ha någon att tycka om, det finns någon i mitt liv som jag tycker om men man ska våga satsa också. Efter allt som hänt i mitt liv så vet jag inte om jag vågar bli kär igen. Sen får det ju gärna vara ömsesidigt också och det vet jag inget om. Frågan är ju vad man ska göra med det? Ska man våga eller ska man gå vidare? Jag vet inte! Inte mycket som känns klart och enkelt just nu.

Känner mig trött men rastlös på samma gång. Vill egentligen bara sova men det kryper i kroppen på mig så jag kan varken sitta eller ligga stilla. Jobbigt! En himla massa annat som rör runt också men tar inte upp det nu.

Önskar att dom där härliga vårkänslorna kunde infinna sig istället, när man bara känner sig lycklig och superglad!

Återkommer!