Det gör mig så ont å se dig lida.
Det gör mig så ont å se dig inte ha kontroll.
Det gör mig så ont när du är ledsen.
Det gör mig så ont när jag ser att du skäms.
Det svider i mitt hjärta för alla prövningar du måste genomgå.
Önskar inget hellre än att jag kunde ta bort allt men du är starkare än d flesta å tillsammans e vi ännu starkare!
En vacker dag så kommer allt bara vara bra <3
Upplagd av Thessa kl. 01:17 0 kommentarer
Vet inte vart jag ska börja nånstans. Allt känns bara bläh just nu. Har troligtvis sumpat en chans till något genuint utan att själv vara medveten om det. Har träffat någon ett tag nu och allt har känts jättebra men idag kom frågan om vad jag tycket och känner för denna personen. Kunde inte svara på nåt annat sätt än helt ärligt vilket är att jag tycker jättemycket om honom och att jag tycker att han är helmysig men att pga det som har hänt mig så kan jag inte lova mer just nu än att jag inte ska träffa någon annan samtidigt. Fick väl halvbra respons på detta tyvärr. Vet inte men antagligen drar jag mig omedvetet undan och visar inga direkta känslor. Det är antagligen ett försvar jag har numera. Eller ja, jag vågar inte känna nåt pga rädsla för att bli utsatt igen.
Vet dock inte vad jag ska kunna göra åt saken, bär i hjärtat runt på ett jätteärr som tyvärr inte bara försvinner utan är något jag måste jobba på. Efter att ha blivit utsatt för otrohet av den jag trodde var the love of my life, han jag trodde aldrig skulle kunna göra så mot mig så har jag svårt för att lita på karlar. Inte så konstigt kanske eller jag vet inte kanske är det mig det är fel på?
Ingen verkar förstå, inte ens han som gjorde det mot mig, hur illa det är. När någon helt plötsligt drar undan mattan under fötterna på en och man faller handlöst ner på en plats som är helt okänd. När det känns som om dom senaste 12 åren har varit ett påhitt, när inget är som det ska va längre. Ingen verkar förstå att det tar tid att hämta sig från en sån sak, att våga ge sig ut igen och att ge sig hän utan några som helst betänkligheter. Man är ärrad för livet och jag hoppas verkligen att detta släpper någon gång för gud jag vill verkligen bli lycklig igen. Men det känns mörkt, väldigt mörkt just nu. Blir nog ensam resten av livet....
Återkommer!
Upplagd av Thessa kl. 23:50 2 kommentarer
Har verkligen inte kommit in i nån julstämning i år. Det är ju redan första advent nästa söndag och dags för stjärnor och stakar. Har inte motivationen för det i år känner jag men samtidigt är det ju så mysigt och om inte annat så för barnens skull. Vet inte om det är det faktum att det känns som att det var igår det var sommar typ eller om det är allt som har krånglat runt omkring det senaste som gör att denna känsla inte infunnit sig ännu. Men nåt är det, jag älskar julen och allt som hör till. Några klappar har därför inte inhandlats än heller och nu känner jag stress över detta med. Har ju tre pojkar själv att handla till + andra. Men men får väl ta mig i kragen och börja kanske...
Får väl se om känslan infinner sig till helgen.
Återkommer!
Upplagd av Thessa kl. 01:07 0 kommentarer
Jag skyller på dig, ja det gör jag faktiskt!
Jag skyller på dig för att mitt liv är så komplicerat nu.
Jag skyller på dig för att allt krånglar till sig.
Jag skyller på dig för det mesta som går snett.
Jag skyller på dig för att jag inte vet vad jag vill.
Jag skyller på dig för att jag inte kan lita på folk.
Jag skyller på dig för att mitt liv inte blev som jag ville.
Jag skyller på dig... bara så du vet!!!
Upplagd av Thessa kl. 23:18 0 kommentarer
Har funderat lite på det här med livet och att man tydligen väljer sin egen väg att gå. Att livet blir till vad man gör det och att man själv bestämmer saker och ting. Det stämmer dåligt tycker jag.
Jag har inte valt att vara ensam trebarnsmamma på snart 31, det valet gjordes åt mig. Mitt val var att skaffa barn med den jag älskade och att leva med denna människa resten av mitt liv. Min plan för mitt liv var att få se våra barn växa upp tillsammans med honom, att se dom gifta sig en dag. Första mötet med det nya livet våra barn kommer att föra in i våra liv, barnbarnen, ville jag uppleva med honom. Få bli gammal och grå tillsammans med honom, ja helt enkelt att få spendera mitt liv tillsammans med min bästa vän. Men så blev det inte. Han gjorde valet åt mig och nu står jag här, ensam, utan att själv ha valt det. Så alla klyschor om livet är bara strunt för jag är numera en ensam trebarnsmamma, något jag absolut inte skulle valt själv...
Återkommer!
Upplagd av Thessa kl. 00:09 0 kommentarer
Vintern kryper närmare å närmare, d blir bara kallare å kallare ute. Usch jag hatar verkligen vintern. Har egentligen inget emot kylan men all denna snö! Varför liksom? Finns ju ingen anledning till att det ska vara snö, ingen funktion what so ever! Tidiga mornar med påpälsning av tre ungar som inget hellre vill än stanna hemma eller ja, två av tre iaf. Minstingen har nog inget emot snön, han är ju bara fem å i den åldern gillar man väl fortfarande snön antar jag. Önskar man hade ett litet krypin nån annanstans som man kunde åka till vintertid. Nånstans där det är varmt å skönt å INGEN snö! Får nog köpa några trisslotter å hoppas på vinst.
Annars rullar livet på. Har varit ordentligt förkyld nu ett par dagar å bättre blir det väl inte heller nu med kylan å allt. Kvällarna blir mörkare å mörkare vilket iofs kan vara mysigt med alla tända ljus å så men det påminner en även om att man är ensam och inte har någon att mysa med på kvällarna framför tvn. Men men that's life I guess!
Återkommer!
Upplagd av Thessa kl. 10:31 0 kommentarer
