Längesen

jag skrev nåt nu jag vet men har haft fullt upp med att försöka samla ihop mig själv och mina tankar. Denna förbenade sak som kallas kärlek är fan inte lätt alltså. Nä, tiden är kommen och egentligen långt överskriden, för ett eget boende utan en annan människa som inte gör annat än kväver mig och slukar all min energi. Gör så att jag inte orkar med varken hemmet eller mina barn, eller mig själv för den delen. Dags att börja tänka på mitt eget välmående och på mina barn. Är så trött på att inte orka vara den glada, snälla mamman jag vill vara utan bara känna ett måste när det kommer till den biten. Inget roligt för någon utav oss. Nä, det är dags för förändring nu, en gång för alla!!

Återkommer!