Var med Kicki på knorren igår där hennes dotter och hundarna badade. Efteråt åkte vi hem till henne och bara umgicks och tjötade.
Känner lite smått panik här emellanåt. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Känns jobbigt nu allt det här som har hänt med gubben och så. Känns som om man är ensamast i hela världen och att jag inte längre vet vem jag kan lita på. Den som stod mig närmast i hela världen har svikit mig på värsta tänkbara sätt. Det känns så tomt och konstigt. Vad fan ska jag göra nu då??
Återkommer!
Nu är det dags för flytt..
14 år sedan
2 kommentarer:
Jag finns här för dig!!!! Never forget!!!
jobbigt att känna att man är ensamast i världen... vi får ta och ses på gården någon dag :)
ha det gott..
Skicka en kommentar