I morse.

Vid 8.30 nån gång ringde han äntligen tillbaka från NÄL. Jag berättade för honom om vad som hänt, sa även att Richard gått upp en hel del i vikt det senaste och vi kom på här att han var orolig ett par dagar innan, ville inte vara ensam på rummet osv. Vet ju inte om det har nåt sammanhang men det får en iaf att börja undra. Han trodde att det nog kunde behövas en höjning på dosen men eftersom han "bara" är syster så får han ju inte göra det och det var ingen neurolog i tjänst. Så han undrade om han kunde ringa tillbaka på måndag och jaa, vad ska jag säga? Nä du får åka och hämta nån nu eller? Kan ju inte göra mycket mer än att foga mig i det. Så återstår att se hur det blir men vi överlever nog helgen ändå. Helgen ja, nån som har nåt kul för sig? Vet inte vad man ska göra riktigt men det löser sig nog.

Dags för mat!

Återkommer!